Jag skulle vilja släppa en bomb, en sak som vi borde prata mer om i den högpresterande kultur vi föds in i. Nu kommer det: det är helt okej att slappa. Eller kanske är det rent av en livsviktig nödvändighet som många av oss har glömt bort och offrat på effektivitetens altare.

I skrivande stund sitter jag framför brasan i ett öde sommarstugeområde mitt i den färgsprakande hösten. Sommaren är sedan länge över och alla andra har återgått till sina arbeten. Utom jag. Jag är inte sjukskriven, inte heller arbetslös och inte heller bidragstagare. Jag är helt enkelt självvalt arbetsfri för några månader för att ladda upp batterierna.

Kanske är det där med batterier en lite tokigt vald metafor, för vi människor är ju egentligen inga batterier som ska leverera energieffektivt så länge som möjligt och sen laddas upp igen på så kort tid som möjligt. Vi är levande organismer, helt egna vandrande ekosystem, som fungerar cykliskt och rätt så bra under goda förutsättningar. Kanske behöver ekosystemet ibland en extra vilopaus för att läka delar som mattats ut av en normaliserad överproduktion i vardagen eller andra stressande faktorer som kan ha rubbat balansen? …

Länk till hela krönikan: Människor är inga batterier