KRÖNIKA. Jag minns min barndoms allra mest grå stunder: ”Åh, vad ska jag göra?” sa jag nog minst en gång om dagen efter skolan. Jag hängde med överkroppen över kökssoffan och betraktade mina föräldrar upp och ned. De brukade då svara att ”det kan vara bra att ha tråkigt ibland”. Ett uttryck som jag aldrig riktigt förstod och som gjorde att det kliade i hela kroppen av tristess.

Men oftast följdes de där riktigt tråkiga stunderna som barn av några minuters obehag och sedan – kreativ frigörelse! Det var i mina stunder av tråkighet i barndomen som jag började pyssla med helt egna projekt. Miniatyrhus av kartonger, affischer med fantasivärldar och tid att se på världen ur helt nya perspektiv. Till exempel upp och ner från kökssoffan…

Länk till hela krönikan: TOVE GULLIKSSON: GODDAG TRISTESS

Lämna ett svar